Om du fick göra om ditt liv? Med de erfarenheter du har idag.
Helt säkert, helt helt säkert skulle nog de flesta tänka sig för flera gånger. Vilket yrke de valt, vem de skaffat sina barn med, vilka vänner de träffar. Många saker som följer dig resten av ditt liv. Saker som inte går att göra ogjort. Människor och situationer som tvingar sig på dig resten av ditt liv. Ursäkten blir väl kanske denna? Hade du varit den, där du hade varit i dag?
Kanske. Kanske hade du varit någon annan. Kanske like bra. Kanske bättre. Kanske sämre? Vem vet. Men om jag hade fått göra om mitt liv. Hade jag det. Utan förevändningar och rappa ord från förlevade ordspråk.
Krasst. Jag skulle tänkt mig för. Riktigt ordentligt. Skulle göra saker annorlunda!
Ju äldre du blir. Ju fler spillror av människor kommer i ens väg. Människor vars forna glans för länge sedan falnat. Det enda de har är sina minnen och berättelser som ett bevis om ett bättre liv. Ett liv för länge sen. Men inte att dessa någonsin skulle erkänna ett misslyckande eller att de skulle ångra sitt liv. Då. Ångra sina barn? Ångra en oöverträfflig händelse? Nej, förbjudna tanke! Förbjudna tankar..! Så är det bara. Går inte göra något åt.
Måste så vara fallet. Varför leva som en dålig kopia av sitt forna jag. Varför inte göra det man vill. Bara försöka överleva? Är det ett liv? Tacksam för det minsta lilla. Försköna det förflutna.
Vem är det. Vem får och är tacksam för att plocka upp dessa spillror av människor som tackat nej till livet...
Tanken är inte att verka pretansiös och någon psykoanalytisk högtravande levnadsexpert på något vis. Undrar bara. Varför? För vem är jag att döma... Jag, en simpel spillra.
